Ett hjärtligt inlägg och tillbakablick på 2017

En månad in i 2018. Målen borde vara tydligt definierade, mätbara och jag borde vara 100% peppad. Är jag det? Nja. Varför? Jag vet inte. Sedan Ötillö har jag gått omkring som i ett vakuum, i någon slags väntan på att motivation och energi skall komma tillbaka. Kroppen är återhämtad sedan länge, men mentalt har det varit trögare. Varje dag i fyra månader har jag funderar jag på vad jag har för mål 2018 och det är fortfarande rätt suddigt. Några saker är klara men långt ifrån allt.

Det senaste har längtat efter rutiner och disciplin igen, samtidigt som jag inte kunnat säga exakt vad min drivkraft är just nu. Att pussla med jobb, tidiga morgnar i bassängen, rehab och prehab kan ibland ha ett högt pris. För högt? Tränar jag för att må bra och ha en stark kropp? För att jag älskar att stå på pallen? Medan jag funderar och återkommer med 2018 års plan och försöker sortera tankarna kommer här en summering av 2017:

Januari – Mars

Året inleddes med att vi fick besked om att vi kvalat till Ötillö på merit. Målet 2017 blev kristallklart, vi skulle dit! I samma veva hade vi också precis börjat simma för Simcoachen. Pirrigt, spännande och annorlunda. Så bra! Efter 8 veckor med A-K simmade jag 400 m på 6:06. Det var ett stort ögonblick för mig. Utvecklingen har stagnerat lite sedan dess, men det beror enbart på att jag spenderat mindre tid i bassängen. Inom simning finns inga genvägar! Löpmässigt handlade dessa månader om att traggla på och bygga upp kroppen igen efter en tråkig höst med vila och rehab pga. min fot som stukades hemskt illa i juli 2016. Magnus på Sportlala drog ihop en väldigt lyckas träningshelg med likasinnade. Johanna höll i ett löpteknikpass och jag insåg hur mycket jag har att jobba med på den fronten. Våren kom i slutet på mars och gav oss möjlighet att rasta cykeln!

April – Juni

April inleddes med att Swimrunbloggen utökades med en perfekt liten Juni. Medan Emma bekantade sig med sin nya familjemedlem, gjorde jag nya tester på Team hälso & friskvård. Jag fick hjälp med löpschema till Ötillö och började känna mig superstark. Snart skulle jag springa ca 70 km per vecka. Dock med ett litet avbrott för en resa till New York. Med fokus på mat, njutning och en jetlag på det, så var uppladdningen till Kungsbacka halvmaraton den absolut sämsta tänkbara. Eller? Ställde mig på startlinjen med noll förväntningar och sprang i mål på 1:36. Ett pers med mååånga minuter! Det blev ett kul inslag av Stadsgirot (cykel 70 km) med arrangören har en del att jobba på med banan som delvis går på både trottoar och grusväg… En vecka före Göteborgsvarvet var det dags för min (underbara) möhippa och ärligt talat trodde jag aldrig att kroppen skulle hinna återhämta sig på en vecka. Men det gjorde den och jag slog till med ännu en halvmara på 1:36. Jag var supernöjd, men tydligen var mitt resultat inte tillräckligt för alla och jag skrev ett upprört inlägg om det. Efter varvet kändes höften lite sliten så fokus blev snabbt på rehab och simning. Passande nog kom fint väder som tillät utomhuspremiär i både sjö och hav. En start på Gbgswimrun blev det också. En supermysig tävling, men superkort och superhårt är inte min melodi 🙂 Tanken var att starta Vann swimrun, men både ordinarie partner och en stand in partner fick förhinder.

Juli – September

Den 8 juli gifter jag mig med mannen i mitt liv. Dagen överträffade allt vi någonsin hade kunnat drömma om. Vi smiter iväg till Italien och fokus är på varandra, återhämtning och härlig mat. På min och Emmas start på Wet Rock Race kändes det allt annat än smidigt och snabbt. Det var en riktigt tung dag för min del, men vi slutade 3:a och det kändes som en lättnad! Tävlingarna skulle sedan avlösa varandra för min del. Veckan efter var det Öloppet och vi bestämde oss för att köra sprinten. Jag hade superkrafter denna dag! Vi slutade 2:a men det kändes som en seger, jag var så glad över att få köra med Emma och för att jag kände mig så stark. Kort därefter körde jag och Hanna i Happy simrun Marstrand swimrun. Hanna är en fantastisk atlet och tyvärr fick jag aldrig möjligheten att visa mig från min bästa sida då jag tappade mina glasögon 10 min in i tävlingen. Hanna drog ett tungt lass (i 5000 meter simning…) och vi slutade 3:a. Tydligen var jag inte mätt på tävlandet, kort därpå var det dags för mig och Ida att köra Ten Island Race. Vi hade en bra dag (i hysteriska vågor) men jag blev verkligen helt slut av att dra alla simningar. En bra lärdom! Vi slutade 2:a och jag tror aldrig jag sett Ida le så stort 🙂 I slutet på september kör jag helt spontant Tjörn Triathlon Sprint. Jag visade på grym form, jag svävade fram i 4:15 tempo på löpningen och det fanns ändå mer kvar att ge.

I dessa dagar blir det klart att Emma inte startar Ötillö och med en vecka kvar till race står jag fortfarande utan partner. Det var nog en sorg för oss båda. Stressen som det innebar att leta ny partner och få 20 ”tack, med nej tack” var ingen bra uppladdning, men tillslut blev det klart at Linnea skulle stå bredvid mig på startlinjen. Jag är så oerhört stolt över hur vi disponerade loppet och jag är så glad över hur vi kompletterade varann. Har ni inte läst min race report så finns den i två delar här på bloggen!

Oktober – December

I höstas fortsatte jag att simma för Simoachen. Jag tror jag utvecklats en hel del tekniskt, men behöver vara mer i vattnet för att få ut mer fart. Generellt har jag haft större motivation i simningen än i löpningen. Självklart har jag sprungit – det är ju en del av mig – men det har blivit vad jag känt för och därmed få strukturerade pass. Bland annat har jag testat Icebugs nya skor i lite olika miljöer. En recension kommer! Tyvärr har jag haft lite problem med en låsning i ryggen som dessvärre är tillbaka i detta nu – jag vet faktiskt inte vad den beror på och jag behöver professionell hjälp för att få bort den. I övrigt har hösten som sagt präglats av mycket jobb. Under en period lite för mycket, vilket gjorde att jag signade upp mig på Hagabadets nya studio som kommer öppna 2018. Jag har lovat mig själv planerad tid för återhämtning i form av yoga och spa. Hösten har mellan varven bjudit på en del resor: Köpenhamn med mina vänner, Sjusjoen med familjen och vår bröllopsresa till Nya Zeeland och Australien. Det har gjort gott för själen!

Foto: Anna-Karin Lundin

Tack till läsare och samarbetspartners för 2017! Återkommer när dimman om 2018 års mål skingrat sig! 🙂

2 reaktioner på ”Ett hjärtligt inlägg och tillbakablick på 2017

  • Vilket år! Och helt ärligt är det inte ett dugg konstigt att du har en dipp. Du vet väl att en av de mest stressiga saker en människa kan utsätta sig för är att gifta sig? (Jo, jag vet. Verkar konstigt men så är dte tydligen enl. all forskning. T.o.m mer stressigt än dödsfall i familjen…)
    Sen plus tuffa race, resor och mycket jobb. Bra du satsar på lite lugnare period nu! DET ska vara ditt mål just nu. Sen kommer resten. Jag lovar! (Been there done that…. :-)) Ta det bara easy. 🙂

    • Tack för din kommentar 🙂 kanske är det som du säger! När jag tänker på 2017 så gick allt så snabbt. Och i höstas blev jag chef också, pjuh! 🙂 men det mesta är roligt, det gäller att stanna upp och ta sig en funderare ibland bara. Hoppas motivationen kommer när jag yogat ”klart”! Ta hand om dig. Kram Julia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *